I Luleå

30 september kl 13.00-15.00
Lättare lunch finns från kl 12.30

Plats: Svenskt Näringsliv, Storgatan 9, Luleå.

Anmälan och frågor till: lulea@mobilitetssamtal.se.
Sista anmälningsdag 25 september.
 

Bland de medverkande finns:

Hans Andersson, regionchef Svenskt Näringsliv
Mattias Karlsson, riksdagsledamot (M)
Anders Josefsson, vice ordförande regionala utvecklingsnämnden (M)
Niklas Nordström, kommunstyrelsens ordförande (S) Luleå
Malin Öhrlund, Öhrlunds Åkeri AB
Christopher Lundström, VD Norrlands Bil
Magnus Sundström, Wibax Logistics AB
Mikael Bengtsson, politisk redaktör Norran
Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör NSD
Fler namn kan tillkomma

Seminariet inleds av Cecilia Lagerdahl, Transportföretagen och modereras av Anders Ydstedt, Scantech.

Referat

Luleå blev den tredje anhalten för transportföretagens mobilitetssamtal. Det ägde rum i en fullsatt lokal på Svenskt Näringslivs kontor och intresset för den fria mobiliteten var stort. Alla hälsades välkomna av Hans Andersson, som är regionchef för Svenskt Näringsliv i Norrbotten.

Transportföretagens Cecilia Lagerdahl underströk i sin inledning vikten av att diskutera mobilitetens villkor på olika platser i Sverige. Alla har stort behov av transporter men förutsättningar kan se olika ut. Luleå är ett utmärkt exempel på en plats där alla trafikslagen verkligen visar att de samspelar och kompletterar varandra. Här finns flyg, hamn, vägar, järnväg och samtliga fyller en viktig funktion.

Flyget förbinder Sverige och tack vare flyget kan vi välja att bo i exempelvis norra Sverige men ändå ha resten av landet inom räckhåll. Det finns helt enkelt inget alternativ till flyg och därför måste vi slå vakt om att det får fortsätta finnas om än samtidigt jobba för att dess hållbarhet ständigt blir bättre.  

Hamnen i Luleå är inte bara Luleås hamn utan faktiskt hela Europas. Det är en utpekad TNT-hamn och en stor del av vår export är beroende av den.

Vi hör ofta att lastbilar står för framfrakten den första och sista milen. I norra Sverige kan det till och med handla de första och sista 30 milen. Vi behöver längre lastbilar och bättre bränslen, och vi jobbar hårt på dessa båda fronter.

Bilen. Den klarar vi oss helt enkelt inte utan. Och samma där, även bilen behöver bli renare och det sker mycket på det området, men den fyller en vital funktion och ska bli kvar.

Transportföretagen vill sammanfattningsvis att det ska investeras i att vi transporterar oss själva och våra varor på ett hållbart sätt. Vår konkurrenskraft utvecklas genom att alla transportslagen utvecklas.

Dagens moderator, Anders Ydstedt, presenterade dagens första panel av tre – den som representerade branschen. Först ut var Christopher Lundström från Norrlands Bil, som inledde med att presentera företaget och tala om det stora, och faktiskt dyra, skifte vi nu står inför i bilbranschen. Här måste hela den koldioxidneutrala kedjan fungera – från produktion till handel. Eldriften är en stor komponent i detta och bland annat så har VW investerat enorma belopp, ca 900 miljoner euro, i Northvolt. Men, menade Lundström, för att detta ska fungera så behövs fler laddpunkter i Norrland.

Sen, i norra Sverige är man generellt duktigare på att underhålla och ta hand om sina bilar. Det är faktiskt också ett sätt att jobba hållbart, men något som kanske inte nämns så ofta.

Magnus Sundström, Wibax Logistics AB, underströk vikten av effektivitet. Wibax är ett stort logistikföretag och nyttjar alla sorters transporter, men noterar ofta att anslutningsvägarna behöver bli bättre. Att 74-tonslastbilar kommer tillåtas på allt fler vägar ser de fram emot men skulle vilja att besluten kom snabbare, och då måste ju också anslutningarna fungera för dem. Överhuvudtaget bör investeringarna i bättre infrastruktur för tunga transporter skyndas på. En annan synpunkt var att godstransporterna ibland behandlas lite styvmoderligt, speciellt på tågsidan. Kanske inte alla järnvägar behöver gå inom stadskärnorna, för det försvårar för farligt gods.

Malin Öhrlund höll med Sundström om att anslutningarna måste bli bättre. Hon driver Öhrlunds åkeri – de kör allt, mycket stål, järn och husmoduler men även olika slags specialtransporter. Hon var trött på allt prat om att det ska bli färre transporter och menar istället att det är utsläppen som ska minska. Alternativa drivmedel måste vara långsiktiga så att åkarna vågar investera i nya bilar med en viss typ av motor. De kör en del på HVO men hade gärna tankat det ännu mer, dock är tillgången bristfällig i Norrbotten. Rapsolja är säkert ett intressant och vettigt bränsle i södra Sverige, men det är frågan om det klarar temperaturerna i Kiruna mitt i vintern då det bara klarar runt – 17 grader.

Gällande investeringar så ville Öhrlund slå ett slag för vinterväghållningen som mest prioriterad. Idag är den till och med dålig på en så stor väg som E4 mellan Piteå och Luleå, vilket är både farligt och orsakar förseningar.

Nästa panel bidrog med det politiska perspektivet. Niklas Nordström är kommunstyrelsens ordförande i Luleå och har en bakgrund som bl a ordförande i Svenskt Flyg. Han menade att det börjar finnas intressant teknikutveckling på transportområdet nu och nämnde elflyg som ett exempel. Det är bättre att styra via utsläpp än på bränsle, inte minst för konkurrensens skull, och exemplifierade med etanolsatsningarna. En kommun kan göra mycket för att hjälpa omställningen; de kan samarbeta med transportföretagen och enskilda företag, stötta olika initiativ istället för enskilda tekniker. Han slog också ett slag för Norrbotten och dess naturtillgångar. Även om det är glesbefolkat så behövs bättre infrastruktur, såsom Norrbotniabanan. Vill resten av världen ha tillgång till Norrbottens produkter – och det är produkter som blir allt mer attraktiva med det ökande intresset för klimatfrågorna – så krävs det att beslutsfattarna nationellt inte försummar norra delen av landet.

Anders Josefsson är vice ordförande regionala utvecklingsnämnden i Region Norrbotten. Han underströk att Norrbotten är mycket exportberoende och för att säkerställa att det fungerar så måste transportsystemet vara robust. Visserligen är både Norrbotniabanan och hamnarna viktiga, men förr eller senare hamnar allt på vägen och vägen är ändå grunden för allt. Därför måste energi läggas på att stävja underhållsskulden på just vägarna, exempelvis vinterväghållningen och där måste alla nivåer ta större ansvar, annars slås basen för hela för Norrbottens samhällsutveckling undan. Norrbotten behöver en mer enad röst mot staten. Inte minst måste den statliga nivån frigöra mer resurser till vägnätsunderhåll. Även Josefsson ville lyfta fram att det inte är transporterna i sig som är farliga, det är utsläppen som ska bekämpas. En tes samtliga deltagare var mycket ense om.

Detta var en utmärkt övergång till den statliga nivån – som här fördes fram av Mattias Karlsson, riksdagsledamot. Även han höll med om vikten av fungerande transporter i Norrbotten som på alla andra ställen, men tyckte samtidigt att alla måste bli bättre på att hålla två tankar i huvudet samtidigt –dels långsiktigt om hur bygga framtidens infrastruktur, dels kortsiktigt – vad kan vi göra för att förbättra här och nu. Dessutom vill Karlsson lyfta fram hur viktigt det är med gränsöverskridande transportplaner. Exempelvis så måste de i Finland tillåtna långa lastbilarna få köra in i Sverige, inte minst då de bidrar till att både minska utsläpp och antal transporter. Politiken kan inte heller ägna sig att straffa ut vissa transportslag såsom bilen, eftersom det är så uppenbart att folk vill ha möjlighet till fri mobilitet. Han menade också att man kanske förstår vikten av transporter bättre i Norrbotten eftersom man är mer beroende av dem där än i övriga EU.

Samtliga förtroendevalda var ense om att Norrbotten kanske kunde locka till sig fler testbäddar för olika former av framtagande av hållbara transporter. Men, tror de att trafiken kommer att vara ren och tyst framöver, undrade moderatorn?

Karlsson svarade jakande på frågan, men med brasklappen att inte gå i fällan och säga att ”är det inte tyst och rent imorgon får det inte transporteras alls”.  Josefsson svarade också positivt och tillade att tyst och rent inte bara behöver betyda att det ska vara eldrivet. Detta var något Nordström instämde i och uttryckte en frustration över att el verkar vara det allenarådande just nu, men samtidigt så avvecklas kärnkraften. Vi måste tillåta produktion av energi och vara öppna för nya innovationer och upptäckter.

Mikael Bengtsson, politisk redaktör Norran och Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör NSD utgjorde den tredje och sista panelen. Bengtsson instämde i att det är en farlig utveckling att lägga alla ägg i samma korg när det gäller bränslen. Förr var det etanol, nu är det el. dessutom var han upprörd över det politiska manéret att börja straffa innan man tagit fram alternativ, och tog flyget som exempel – att införa flygskatt utan att byggt klart Norrbotniabanan. Likaså var han kritisk till att länsstyrelserna saknar utredningskapacitet för att genomför så stora projekt, vilket gör att alla parter blir lidande. Varför åtgärdar inte politikerna det? Han belyste också konfliktytan mellan infrastrukturinvesteringar i norr respektive syd. Man måste bli bättre i norr på att belysa varför infrastruktursatsningar är viktiga här trots att det är mer glesbefolkat och instämde i vad som tidigare sagts med medskicket om att höja rösterna lite mer om detta.

Abrahamsson var enig om att behovet av god infrastruktur i norr behöver uppmärksammas mer men att fler än politikerna behöver hjälpa till, något han exemplifierade med att näringslivet i Jokkmokk hade samarbetat med politiken i dylika frågor, vilket gav resultat.  Det må vara enbart 2,5 procent av befolkningen som bor i Norrbotten, men alla vill åt metallerna i marken. Folk i resten av Sverige förstår inte hur viktig t ex Norrbotniabanan är, men vi här begriper transporternas betydelse. Därför måste de politiska partierna hålla ryggarna ihop och driva på nationellt ihop med näringslivet och dess organisationer.